Dag 12: Från Amarillo till Tucumcari

Vi började dagen med en utflykt till Palo Duro Canyon strax söder om Amarillo. Det var en märklig känsla att köra på slätten och helt plötsligt se en canyon öppna sig framför. En asfalterad bilväg ledde ned till botten där det fanns en ganska lång slinga att köra. Vädret var dessutom med oss i början. Lite molnigt och bara 25 grader varmt. Det fanns flera långa "trails" att vandra, men det kräver tid, starka ben och mycket vatten. Vi nöjde oss men lite kortare turavsnitt, som ändå gav stora upplevelser.

Denna canyon som är USA:s näst största har "skurits ut" i terrängen av "Prairie Dog Town Fork Red River", en biflod till Red River. Vi korsar floden några gånger, det finns inga broar, men eftersom det inte har regnat särskilt mycket senaste tiden står vattnet inte så högt. Platsen har varit bebodd av Native Americans i 10.000-15.000 år. Här fanns nämligen alltid vatten och vilt att jaga. Brittmarie tyckte att hon skymtade några indianer till häst högst uppe på en klippa, men vi är inte helt säkra. Kan ha varit värmen som spelade oss ett spratt, för medan vi är här nere spricker molnen upp och temperaturen stiger till en bit över 30 grader. De enda djur vi ser är gräshoppor, ödlor och några rovfåglar som hela tiden kretsar över våra huvuden. De väntar säkert på att vi ska duka under och bli till fågelföda.

Strax före lunch återvänder vi till Amarillo för att byta bil på flygplatsen. Impalan har talat om att hon vill byta motorolja. Vi fick två alternativ av Hertz: ordna oljebyte själv och få betalt eller byt bil. Vi valde det senare, men när vi väl letat oss fram till flygplatsen får vi beskedet; vi har inga bilar alls idag! Istället kör vi till Jiffy Lube, där man på 15 minuter byter olja, dammsuger bilen, kollar däcktryck och putsar bilrutorna. Det gjorde Leif lite besviken eftersom han tyckte att han själv hittat ett bra alternativ.

Resan genom Texas går på det smalaste stället; "the Panhandle". Om ni kollar på kartan över Texas kan ni med lite fantasi föreställa er Texas som en (stek)panna (a pan). Den del vi kör genom är handtaget (the panhandle). Så kommer vi då fram till mittpunkten på vår resa: Midpoint i Adrian, Texas. Äntligen får ni så en bild på oss båda. Men vem har då tagit bilden. Det tror vi Micky kan svara på, för bilden är inte tagen självutlösare utan det är någon som verkligen "trycker av".

Nåväl, resan går vidare västerut och just när vi börjar bli trötta på den enformigt platta landskapet, går vägen brant nedåt och det visar sig att vi kommer från en högplatå ned på en mer varierande slätt omgiven av platåberg. Wild West here we come! Strax är vi framme vi gränsen mellan Texas och New Mexico. Vi flyttar en timme bakåt och plötsligt är vi åtta timmar efter er.

P.S. Det första inledande stycket är en hyperlänk till bilden bredvid. Klicka på texten så kommer bilden upp i stort format.