Dag 11: Från Clinton till Amarillo

Synd att det inte var idag vi behövde fråga om vägen; "Is this the way to Amarillo?" Tidigare har vi i stort sett rest i sydvästlig riktning. Ju mer västerut vi kommer desto flackare blir landskapet. Träden blir allt färre och istället blir det lågväxande buskage som tar över. Det är varmt och äntligen hittar vi ett vattenhål i den lilla staden Texola. Men vattenhålet har torkat ut, precis som resten av Texola. Endast en skällande hund tyder på att här fortfarande finns liv.

Vi tar oss vidare och Leif vill absolut köra en del av den ökända vägen "Jericho Gap". Det är en tidig del av Route 66 där bilarna på 20- och 30-talet ofta körde fast och fick dras loss med häst eller traktor som traktens bönder ställde upp med. Naturligtvis gjorde de inte detta gratis och det fanns misstankar om att man nattetid var ute och vattnade vägen för att den skulle bli extra svårfram-komlig. Ingen kunde bevisa något men faktum var att man här hade fler mobila vattentankar än någon annanstans.

Nåväl, när vi kör är det torrt och det är inga andra problem än damm. Jo, förresten. När vi bestämt oss för att vända upptäcker vi att det bakom oss kommer en traktor med en mycket, mycket bred flerskärig plog, som tar upp hela vägbredden. Vi lyckas precis ta oss åt sidan för att släppa förbi honom. Annars hade vi kanske blivit tvungna att betala för att bli bogserade åt sidan.

Nu är vi i Texas och landskapet blir allt plattare och plattare. Samtidigt blir det också blåsigare. En varm vind tar fatt i oss så fort vi stiger ur bilen. Det gäller att hålla i hatten! För det är just vad man har här. Vit hatt med brättet uppvikt på sidorna! Och hatten behåller man på inomhus. Skönt att få sina fördomar bekräftade.

Cadillac Ranch strax utanför Amarillo är ett offentligt konstverk som består av gamla Cadillacs med fronten nedgrävd i jorden. Det var ett konstnärskollektiv kallade "Ant Farm" som 1974 grävde tio hål i jorden och helt enkelt körde ned gamla Cadillacs och sedan fyllde igen runt om motorhuvarna. Besökarna uppmanas att ta med sig sprayburkar och måla graffiti eller ett meddelande på bilarna. Snart kommer någon annan och sätter sin prägel ovanpå och så är ditt bidrag förbi.

Synar man detaljer kan man hitta riktiga små konstverk. Men, som sagt, i morgon är det kanske ersatt med något annat.