Till att börja med är naturen ganska lik den i Missouri och Kansas men allt eftersom blir det mer öppna åkrar med vallväxter och betesängar. Det dröjer inte länge innan vi ser gårdar med stora besättningar av boskap och hästar. Det är ett mycket vackert landskap med böljande fält och enstaka dungar med stora träd. Den första stad vi kommer till är Miami som fått sitt namn efter Miami-indianerna. Det korrekta uttalet är som vi skulle säga namnet på svenska (och inte engelska).
Strax söder om Miami letar vi oss fram till "Sidewalk Highway", en gammal sträckning av Route 66 från 20-talet. När den här delen skulle asfalteras hade man ont om pengar och någon fick då den briljanta idén att bara asfaltera ett körfält mitt på vägen och ha grus på sidorna. Därmed räckte pengarna till dubbelt så lång sträcka. Nåväl särskilt populärt blev det väl inte, utan sträckan ersattes ganska snart med en ny mycket bredare och asfalterad väg. Det positiva med detta är att Sidewalk Highway faktiskt finns kvar än i dag i ursprungligt (nåja) skick.
Efter Sidewalk Highway blev det Afton, trots att det var tidigt på förmiddagen. Den lilla staden vi kom till hette nämligen Afton och var tidigare en blomstrande ort. Idag är den en skugga av sitt forna jag och vi ser för första gången något som börjar likna en spökstad. Här kan ni se det som tidigare var en neonskylt med reklam för motellet Rest Haven.
Strax före lunch gjorde vi en liten avstickare till Ed Galloway's Totem Pole Park. En park med stora skulpturer i form av totempålar skapade med hjälp av stål och betong och sedan målade. Ed Galloway använde 6 ton stål, 28 ton cement, 100 ton sand och sten samt elva år (1937-1948) för sin skapelse. Skulpturerna i parken har efter flera års förfall nyligen renoverats och återfått sin tidigare prakt. Verkligt fint faktiskt.
Vi har rätt ofta kört längs järnvägen, men det är först nu vi börjar se de långa amerikanska godstågen. Leif gjorde sitt bästa för att hålla jämn fart med tåget, medan Brittmarie hängde ut genom fönstret och väntade på rätt tillfälle att knäppa en bild på ett av de dånande dieselloken. Alla har vi våra passioner och nu vet ni vilken som är Brittmaries!
Strax före Tulsa kom vi till Catoosa där vi hälsade på den blå valen. Den gode Hugh Davies byggde den här skulpturen på tidigt 70-tal, som en överaskningspresent på bröllopsdagen till sin hustru Zelta, som samlade på små valfigurer. Platsen där valen ligger var tidigare familjen Davies privata, men så småningom öppnades den även för allmänheten. Så killar, om ni har svårt att komma på en lämplig present till er dam har ni nu fått ett bra tips!
sjukt att se en spökstad, hur kan det egentligen bli så? Lämnar folk sina hus bara eller? Är det så att man känner att det är inavelsmänniskor som bara står i stirrar på en också?
SvaraRaderaEller kanske rent av zombies...Eller har jag sett för många filmer?
SvaraRaderaJohan