2010-08-22

Dag 2: Chicago

Även sömntutor vaknar tidigt här. I alla fall om sömntutorna kommer från svensk tidzon. Vi vaknade vid femtiden på morgonen lokal tid till ett regnigt Chicago. (Då var klockan redan 12 mitt på dagen hemma hos er. Alltså sömntuta hos er, uppe med tuppen hos oss.)

Det blev frukost med omelett, kaffe, juice och smördränkt rostat bröd på Lou Mitchell's restaurant, ett klassiskt Route 66 ställe som öppnades redan 1923, dvs tre år före Route 66. Resten av dagen ägnades till stor del åt shopping, bland annat på Macy's och Sephora. Medan vi strosade runt i affärer upphörde regnet och solen tittade fram, vilket naturligtvis innebar att temperaturen åter igen började stiga. Efter en tur i Millenium Park där det började bli svettigt, sökte vi oss ut till Navy Pier för att få ett svalkande blåsande, vilket ju inte är för mycket begärt i "Windy City". Tji fick vi. Helt vindstilla!

Men istället fick vi ett annat trevligt blåsande. En åttamanna orkester med gitarrer och blåstrio spelade James Brown låtar med dansande publik framför scenen. Häftigt! Musiken påminde oss om det senaste bröllopet. Temperaturen påminde oss om det förra.

Vännen Micky har rekommenderat en söndagsbrunch på piren i Chicago med Bloody Mary, som dessvärre inte serveras före 12. Leif fick idéen att fråga några bänkgrannar på piren, som enligt honom verkade höra hemma i Chicago, om närmare vägledning. De var från Massachusetts och visste inget om Chicago, men hade svenska förfäder och rekommenderade ett besök i svenskbygderna "där hemma". Men det avviker för mycket från våra resplaner. Så om vi ska få Bloody Mary till sen frukost på piren i morgon är vi helt beroende av dig, Micky. (Du läser väl mail Micky!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar