Dag 24: Från Sedona till Williams

Först lite om gårdagskvällen. Vi fick lite moln på sen eftermiddag, vilket gav oss en fantastisk solnedång med moln som färgades gula och röda av solen mot bergens mörka siluett. När solen gått ned blir det mörkt här, eftersom det är så lite gatlyktor och utebelysning. Detta gör att stjärnhimlen syns på ett sätt som den aldrig gör hemma. Man ser tydligt vintergatan som ett ljusare stråk över natthimlen. Och middagen, den blev på Judi's igen. Det har i alla fall varit olika maträtter varje kväll och det var lika fantastiskt gott all tre kvällarna.

Vi körde norrut från Sedona mot Flagstaff genom Oak Creek Canyon. Molen från igår kväll var kvar och gjorde att temperaturen var lite lägre än tidigare. Som vanlig svensk högsommar ungefär. Vi stannade till efter att ha passerat Midgley Bridge för att ta några foton. Vissa broar är det bättre att kolla in efter att man kört över dem. Det är ju så att Brittmarie är rädd för broar medan Leif är rädd för höjder. Brittmarie har fått flera tillfällen att pröva sitt mod; Leif lär få det i morgon vid Grand Canyon.

Från Flagstaff till Williams kör vi till stor del på de äldsta sträckningarna från 20- och 30-talet, vilket gör att vi för det mesta är helt ensamma på vägen. I Bellemont (som varken är "belle" = vackert eller "mont" = berg) letar vi oss fram till "Pine Breeze Inn", som finns med i filmen "Easy Rider". När Captain America (Peter Fonda) och Billy (Dennis Hopper) stannar till för att för att hyra rum öppnas dörren på glänt av en man. När han ser dem på sina motorcyklar ändras neonskylten från "VACANCY" till "NO VACANCY". Vi måste se den filmen igen när vi kommer hem.

Vi berättade igår att vi har kompass i bilen. Det tog ett tag innan vi kom underfund med det och hur den skulle ställas in. Men sedan har vi haft stor nytta av den. GPS då? Nej, det har vi inte utan vi kör efter specialkartor som i detalj visar Route 66. Det är tack vare dessa kartor vi kan hitta sådant som på bilden här intill. En väg som var Route 66 fram till 1931 och som faktiskt var körbar en bit in i skogen. Nördigt, javisst! Men också förbaskat kul.

Ett fint gammalt hus "Wagon Wheel Lodge" låg alldeles intill Route 66 och vi kunde inte motstå frestelsen att stanna till och fotografera. När Leif tagit några foton kommer en kvinna ut ur huset: "What do you want!" "OK, here we go again", tänkte vi och beredde oss på en ny utskällning. Men, när vi förklarat att vi tyckte hennes hus var så fint att vi inte kunde motstå att fota det sa hon: "Usually my two small dogs sits in the window above the door. Do you want me to put them there for you?" En minut senare satt hundarna där och vi tog nya foton. Titta noga så ser ni en av dem på bilden. Vi vinkade tack och farväl och åkte vidare.

Tidigt på eftermiddagen kom vi så till Williams, en liten stad med knappt tretusen invånare. Staden är väl mest känd för två saker. Den är den närmaste staden om man vill besöka Grand Canoyns south rim. Det finns också en turistjärnväg som går mellan Williams och Grand Canyon Village. Men Williams var också den sista staden längs gamla Route 66 som blev förbipasserad av Interstate-motovägen, vilket skedde 1984. Året efter upphörde Route 66 officiellt att existera. Det finns i princip bara en huvudgata som alla motell, affärer och restauranger ligger längs. En mysig liten stad faktiskt.