Dag 16: Från Santa Fe till Albuquerque

Vi lämnar Santa Fe och styr kosan söderut mot staden Albuquerque, en kort resa på cirka 12 svenska mil. Vi stannar till vid indianbyn Kewa Pueblo där man har sin årliga konst- och hantverksmarknad. Över 300 indianska konsthantverkare från hela USA visar bland annat upp sina egentillverkade smycken i silver och halvädelstenen turkos (turquoise) för försäljning. Marknaden pågår i tre dagar och vi är där tidig förmiddag första dagen, vilket betyder att det finns enormt mycket att välja på. Vi får också bevittna traditionell dans och musik.

Vi äter lunch på Range Café i Bernalillo och därifrån kommer resans första matbild. "Range Burger with shaved ham, fresh roasted green chili and melted white cheddar". Chilipeppar är ett vanligt inslag i matlagningen här i New Mexico. När du beställer en maträtt får du oftast frågan "red or green?", vilket då avser om du vill ha röd eller grön chili. (Frågan "red or green" har nått sådan status att det är klassat som en officiell "State question" i New Mexico.) Svarar du "Christmas" får då både röd och grön chili eftersom rött och grönt är julens färger.

Tidigt på eftermiddagen kommer vi till Albuquerque och tar in på Monteray Non-Smokers Motel. Här finns en efter-längtad lyx: tvättmaskiner och torktumlare till gästernas förfogande. Ni kanske undrar över standarden på de motell vi bor på? Dagens motell är ganska typiskt för för de traditionella motell vi bor på. Bilen parkerad utanför dörren, två stora sängar (queen size), badrum med badkar och dusch, TV, kaffebryggare, strykjärn och strykbräda, telefon, kylskåp, fri trådlös Internet och naturligtvis luftkonditionering. En nödvändighet i detta klimat. Ibland bor vi på mer hotelliknande motell i flera våningar. De traditionella envånings är trevligast och mest praktiska med tanke på bagaget som ska bäras till och från bilen.

Vi bor alldeles intill Old Town of Albuquerque, så vi gick dit för att äta middag. Precis när vi kom in i Old Town träffade vi på en man, låt oss kalla honom Jim eftersom vi glömde fråga om hans namn. Leif såg att han hade samma typ av "glasögon" som silversmederna på marknaden hade samt en del silversmycken på sig, så Leif frågade om han var silversmed. "Yes", svarade Jim, "and goldsmith too". Jim's intresse för "jewelry" hade väckts tidigt, berättade han, och det hade renderat i några års ungdomsfängelse. När han kom ut tyckte Jim att det kunde väl vara bra att göra något konstruktivt av intresset, så han utbildade sig till silversmed. Sedan gick han med i flottan, men när han skulle få utlandsstationering sa hans fru ifrån. "I så fall lämnar jag dig!" Jim lämnade flottan istället och öppnade en butik för silversmide i Albuquerque. Men frun lämnade snart honom ändå, för en yngre man. Det kostade 25 dollar att gifta sig, 175 dollar att skilja sig. "200 dollars för 20 years of marriage, that's a bargain!" tyckte Jim. Numera ägnade han sig mest åt att reparera smycken. "I don´t get rich, but it pays my bills."

Efter att ha vandrat runt i gamla staden en timme var vi rejält törstiga. Då hittade vi "High Noon restaurant & saloon". Först obligatoriska Margaritas i saloonen och sedan middag i restaurangen. Eftersom vi inte var direkt vrålhungriga bestämde vi oss för att dela en portion, vilket inte är helt ovanligt här i USA. När tallriken kom in var vi glada att vi bestämt oss för att dela. En sådan portion hade vi aldrig mäktat med. Då kom nästa tallrik in. "We splitted it already in the kitchen", sa servitören. Pinsamt, men inte ens halv portion orkade vi med.

Till slut en avslutningsbild, men idag handlar det inte om huvudbonader utan om neonskyltar. Ni får neonskylten vid vårt motell.